Blogg

 
Fakta om LVU

Den nu pågående desinformationskampanjen mot socialtjänsten visar hur viktigt det är att korrekt information når ut, självklart till familjer som kommer i kontakt med socialtjänsten, men också till media och allmänhet för att felaktiga uppfattningar inte ska få fäste. Denna situation är speciell, men missuppfattningar är inte unika. Återkommande blir det tydligt att det generellt finns en okunskap om vad LVU är och hur det går till, inte minst i samband med uppmärksammade fall.

Här kommer därför korta fakta om LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Det är till att börja med inte socialtjänsten som beslutar om vård enligt LVU, det är domstolen Förvaltningsrätten.

Socialsekreterare, utbildade socionomer, utreder barns situation efter anmälan om oro eller efter en ansökan. Det finns tydliga regler om hur en utredning ska gå till, och arbetet ska i möjligaste mån göras tillsammans med familjen. Socialtjänsten är skyldig att prata med barnet och lyssna på deras vilja. Frivilliga insatser ska erbjudas först. Tvångsomhändertagande med stöd av LVU ska alltid vara sista utvägen, när det inte är möjligt att ge barnet stöd och/eller skydd på frivillig väg.

Socialnämnden i kommunen, bestående av politiker, fattar beslutet att ansöka om vård enligt LVU om nödvändig vård/skydd/stöd inte kan ges på frivillig väg. Det är socialnämnden skyldig att göra om kriterierna för LVU är uppfyllda (se bild*).

Förvaltningsrätten fattar beslut om omhändertagande enligt LVU.

Beslut om LVU kan överklagas till Kammarrätten och vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. När LVU blir aktuellt får vårdnadshavare och barn ett juridiskt ombud, en jurist eller advokat, som ska hjälpa dem i processen. Detta bekostas av samhället.


Om det finns ett akut behov av skydd eller någon annan nödvändig insats för barnet kan socialnämndens ordförande fatta beslut om omedelbart omhändertagande. Då kan socialtjänsten omgående placera barnet, och kan också begära polisens hjälp om det behövs. Förvaltningsrätten ska fastställa beslutet, som kan överklagas av vårdnadshavare och barn.


När barn behöver placeras är socialtjänsten skyldiga att först undersöka om barnet kan placeras hos någon närstående. Om det inte är möjligt/lämpligt placeras barnet i en utomstående familj, ett familjehem utrett av socialnämnden, eller på ett HVB-hem. Det som är bäst för barnet ska som alltid vara avgörande.  

Under pågående LVU Socialtjänsten har ansvar att främja barnets kontakt med föräldrar, syskon och andra närstående. Om barnet behöver skydd eller riskerar att fara illa av kontakten med vårdnadshavarna kan nämnden besluta om umgängesbegränsning. Detta kan vårdnadshavarna överklaga.  

Socialnämnden har ansvar att noga följa upp hur barnet har det under placeringstiden. En särskilt utsedd barnsekreterare ska hålla kontakt med barnet. Var sjätte månad ska socialnämnden överväga eller ompröva om vården fortfarande behövs.  

Vårdnadshavare och barn över 15 år kan när som helst begära att LVU-vård ska upphöra och barnet flytta hem. Då är socialtjänsten skyldiga att inleda utredning och bedöma om det är möjligt eller om barnet ska vara fortsatt omhändertaget. Beslutet kan överklagas till domstol.

 

Socialtjänstlagen och LVU innehåller detaljerade regler om hur barn ska ges stöd och skydd, och kraven på rättssäkerhet och kvalitet är högt ställda.

I praktiken är arbetet med barn i utsatta livssituationer mycket svårt och komplext, och Socialtjänsten får som bekant emellanåt kritik både för att göra för mycket och att göra för lite.

Utvecklingsområden finns absolut för att göra den sociala barnavården ännu bättre och säkrare. Att motverka desinformation och sprida kunskap är en liten men viktig pusselbit.

__________

*Fler bilder, med fakta om LVU i korthet, finns på EkebroUtveckling på Instagram










Lex Lilla Hjärtat - föreslagna lagändringar till barns skydd

Regeringen har i dagarna presenterat ett antal lagändringar som föreslås träda ikraft 1 juli 2022, med syfte att stärka principen om barnets bästa och säkerställa trygghet, säkerhet och stabilitet för barn som vårdas enligt SoL och LVU.

Kortfattat innebär det att socialtjänsten får både utökade skyldigheter och nya rättsliga möjligheter.

Själv tänker jag att en av de mest betydelsefulla förändringarna är att socialtjänsten nu blir skyldiga att överväga flyttningsförbud, dvs aktivt ta ställning till risken att barnet skulle skadas av själva separationen från familjehemmet om tvångsvård upphör. Rättsreglerna om flyttningsförbud finns redan, för att ett barn inte ska skiljas från en familj de knutit an till och uppfattar som sin egen, men möjligheten används inte alltid.  I lagrådsremissen konstateras att bestämmelsen om flyttningsförbud funnits i 60 år men tillämpas trots detta sällan, kanske på grund av kunskapsbrist. Nya bestämmelsen kan sägas vara en slags "påminnelseparagraf" om att den befintliga bestämmelsen ska användas.

Att uppföljningen efter avslutad LVU-vård blir obligatorisk är också en stor förändring, eftersom socialtjänsten då självständigt kan/ska ta initiativ till detta och då får ta alla kontakter de behöver, t ex kontakta skolan och prata med barnet utan föräldrarnas samtycke.

De övriga lagändringarna är förstås också steg i rätt riktning, och som alltid är det viktigt att arbeta för hur tillämpningen i praktiken ska bli.

Ser fram emot att jobba vidare med att utveckla kunskap om detta i kommande utbildningar och handledningar!








EM-guld och inspirerande ledarskap


Svenskt EM-guld, och så mycket lärdom att hämta från förbundskapten Glenn Solbergs ledarskap, både för idrottsledare och chefer/ledare i andra sammanhang:


- Att sätta ihop laget utifrån fokus på spelare som kan spela bra tillsammans och göra varandra bättre, och prioritera den idén. 

- Att bygga sådan tydlig plan att den är trygg för alla att hålla sig till oavsett vad som händer. Som nu, spelare insjuknat om vartannat, debutanter fått förtroende, nya spelare flugits in och kommentarerna efteråt är ändå ”vi höll oss till gameplan”, ”vi spelade som ett lag”. Imponerande!

- Att ta vara på spelarnas kompetens och främja ansvar genom att emellanåt hålla sig i bakgrunden, t ex låta spelarna ta mesta snacket i timeouterna. (Och som Gottfridsson gjorde det!)

-Och sist men inte minst: att genom satsning på trygghet och tillit plocka fram det bästa ur både trupp och individer. Det finns starkt vetenskapligt stöd för att trygga miljöer främjar god prestation, och det är så härligt att se en idrottsledare som går in för det i både ord och handling. 

Vilket lag och vilket ledarskap!

-

Varför skriver jag om detta på Ekebro Utveckling? Jo, för att vid sidan av mitt arbete har jag ett stort ideellt engagemang inom idrotten, och har under många år haft förmånen att vara lagledare för handbollslag, både pojkar och flickor. 

Inte sällan tänker jag på hur viktig roll idrotten spelar för barn och unga, inte minst de barn som lever i utsatta sociala situationer. Emellanåt tänker jag också på hur mycket idrotten har att lära från andra kunskapsfält, både för att bättre ta hand om sina aktiva och behålla dem längre upp i åldrarna, och av rent sportsliga skäl. Och omvänt, som nu, att idrottsledare i högsta grad kan vara förebilder för andra ledare och chefer!



Välkommen till min blogg!... (6 APR. 2020)

TIOÅRSJUBILEET SOM KOM AV SIG

Nu i mars var det 10 år sedan jag tog steget att börja arbeta i egen regi och startade Ekebro Utveckling. Detta hade jag förstås tänkt uppmärksamma på något sätt, men innan jag hade kommit till skott med det kom Covid-19 och firarstämningen kom liksom av sig.

Jag har i alla fall ägnat lite tid åt att fundera på vad jag vill utveckla under de tio nästkommande åren, för att även fortsättningsvis kunna leverera kompetensutveckling och stöd som motsvarar de behov som finns. Bl a vill jag utöka dialogen med alla er som är mina kunder, uppdragsgivare, deltagare på mina utbildningar/handledningar och i allmänhet ingår i den  målgrupp som intresserar sig för samma frågor som jag.

Ett sätt att göra det är att upprätta en blogg. Förutom ett dialogforum kan det också vara ett sätt för mig att ibland kommentera och uppmärksamma frågor som jag tycker är viktiga.
Någon frekvent skribent kommer jag med all sannolikhet inte att bli,  men nu har jag i allafall möjligheten.

Jag vill också ta tillfället i akt att tacka alla er som jag mött under dessa tio år för förtroendet! 

Att göra det jag gör är en förmån: att kontinuerligt få tillfälle att möta engagerade människor i hela vårt land, och inte bara utbilda och handleda, utan själv också kompetensutvecklas av att ta del av era erfarenheter och utmaningar - och förhoppningsvis kunna sprida ringarna vidare.

 

Jag hoppas på snart återseende någonstans så snart pandemin är över,
men så länge får jag helt enkelt hälsa välkomna hit till min blogg!